Joanna Herskovits: Do´s and Dont´s – Japanska tidningar

Joanna Herskovits, 20, från Stockholm har tillsammans med TU:s övriga unga gästspanare i Tokyo tittat på vad som skiljer japanska dagstidningar från svenska – vad som är bättre, vad som är sämre och vad de tycker att svenska tidningar borde ta efter.

***

Joanna

Att japansk media skiljer sig från svensk på flera olika punkter märktes tydligt vid en liten undersökning av flera japanska olika kvälls, och dagstidningar.

Vid första anblicken ges ett massivt intryck av informationsflöde då sidorna fylls utav, tyvärr oläsbara, tecken sida upp och sida ner. Det skrivs dessutom både vertikalt och lodrätt beroende på huruvida tidningarna använder mer konservativa skrivsätt eller moderna.

Vid en diskussion med var alla överens om att detta gav ett förvirrande intryck av tidningen. Vilken information är mest viktig? Vad vill tidningen förmedla?

Japanska tidningar använder sig av ett större format, liknande de format SvD samt DN hade tidigare. Det är ganska klumpigt och gör det svårt att få en bra överblick över tidningen och dess artiklar. Detta tyckte gruppen var ett stort minus och är inget att rekommendera till svenska medier.

Något som dock skulle kunna vara något att överväga att använda i Sverige var hur annonserna publicerades i dessa tidningar. Istället för att fylla hela sidor, eller i värsta fall framsidor som ibland sker i Sverige, så lämnades sidorna fria åt text. Annonserna hade placerats i marginalerna. Det förstärker intrycket av att journalistiken och artiklarna är det tidningarna lägger vikt vid. Annonsörer måste för finansiering självklart finnas, men döljs litet, i förmån för informationen och artiklarna tidningen vill förmedla. Det är något vi starkt vill rekommendera till svenska tidningar.

Eftersom det inte gåratt läsa texterna är det svårt att ge ett rättvist omdöme huruvida tidningarna är bra/dålig journalistik, vad det är för typ av tidningar och om det något vi själva skulle valt att läsa om de publicerades i Sverige. Rent estetiskt liknade tidningarna varandra, trots att det handlade om både kvälls och dagstidningar. Till skillnad från Sverige användes mycket animerade bilder, mycket färg dock sparsamt med bådadera. Det var bara några enstaka fotografier, ofta enbart på framsidan, och i resten av tidningarna användes färg och de animerade bilderna främst i rubriker och i någon enstaka artikel. En stor skillnad från Sverige är också att de smyckas med många små figurer, såsom nallebjörnar och animefigurer. Sådana figurer dyker upp upp lite varstans i Japan, allt från  i tidningar till på gator och i olika mobiltjänster. Det behöver alltså inte ge ett ”naivare” uttryck åt tidningarna utan kan mer ses som en kulturell skillnad mellan västerländska och japanska tidningar.

En intressant sak vi upptäckte var att japanska ungdomar knappt använder sig av papperstidningar idag. Då vi frågade flera olika människor, gav de ifrån sig ett skratt på frågan om japanska ungdomar får information genom papperstidningar. Istället är det mycket vanligt att man, genom en applikation på mobilen, får information om vad som händer. Genom olika nyhetsbyråer löper ett ständigt flöde av nyheter och information på displayen. Ser man något man tycker är intressant kan man genom ett knapptryck länkas vidare till artiklar på olika tidningar och nyhetsbyråers hemsidor. Detta är väldigt förekommande, och dessutom får man informationen från TV via mobilen. Att läsa papperstidningar är alltså för unga här något väldigt omodernt och onaturligt. Väldigt tråkigt tycker vi, och frågar oss om det är detta som håller på att hända i Sverige? Det är fler och fler som inte längre prenumererar på tidningar, utan som helt enkelt använder Internet för att ta reda på nya viktiga händelser, både internationellt och nationellt.

Sammanfattningsvis kan man kort säga att japanska och svenska medier skiljer sig på flera olika punkter. Det vi tycker är bra är hur annonserna placeras och de övervägande fler artiklarna. Att använda mobiler som hjälpmedel för att attrahera nya, unga läsare kan vara en möjlig väg att gå för svenska tidningar i framtiden.

1 november 09



2 responses to “Joanna Herskovits: Do´s and Dont´s – Japanska tidningar

  1. okej intressanta iaktagelser, ex det där med anonserna i marginalerna, värt att tänka på…samt att ungdomarna inte använder sig av papperstidningar, lite tråkigt…..som i sverige läser man (ungdomar) ändå metro och liknande, framförallt på morgonen på väg till skolan och så, vilket känns som om att det fortfarande är uppskattat.

  2. Hej!

    Ja, jag har också funderat på det där med annonserna i marginalerna, kan känna att reklamen i svenska tidnigar får oproportionerligt stort utrymme? Jag är själv inne i ”media svängen” och tycker det är väldigt intresant att få en inblick i hur det är upplagt i andra länder. Och extra spännade med ett land som japan där de använder sig av tecken. Skriv gärna och berätta mer./Kristin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s