Historia och framtid

Ibland kan 5 mil vara väldigt långt.

Tidigare i veckan var vi i Mountain View och hälsade på Google. De flesta är vid det här laget bekanta med historien om hur företaget har växt från ett universitetsprojekt till en av världens absoluta supermakter. Några stenkast därifrån ligger företag som Facebook och Yahoo med liknande historier.

Igår träffade vi San Francisco Chronicle, och det gick inte att komma ifrån känslan av att betrakta en precis motsatt resa. Om företagen kring Mountain View, Palo Alto och Cupertino utgör loket i utvecklingen av ett nytt kommunikations- och medielandskap så är San Franscisco Chronicle en bagagevagn som kämpar långt där bakom för att över huvud taget hålla sig på spåret.

Chefredaktör Ward Bushee gjorde sitt bästa för att beskriva vad han ser som en framtid för San Francisco Chronicle. Han menade att man nu ”börjat hitta en affärsmodell”, och pekade på några olika strategier för att möta nedgången:

  • Göra söndagstidningen till en tydligare premiumprodukt till ett högre pris. På relativt kort tid har man höjt priset på söndagstidningen från en till tre dollar (vardagstidningen ligger kvar på en dollar). Bushee menade att San Francisco i det avseendet har det bättre förspänt än andra regioner på grund av den höga utbildningsnivån bland publiken.
  • Tydligare differentiera webb och papper för att motivera det högre priset. Sedan ett par veckor tillbaka lägger man veckans ”bästa” artiklar i söndagstidningen och markerar tydligt att det är ”paper only”. Först ett par dagar senare läggs de ut på nätet.
  • Bygga ett starkare varumärke på sektioner som ex restaurangrecensioner på nätet för att bli attraktivare för annonsörer. SFGate.com har under bland andra svenska Annika Granholm Törnqvists ledning formligen exploderat när det gäller besökssiffror, men ”traffic in itself is useless” som Bushee uttryckte det
  • Och, ja, börja ta betalt på nätet också, ”in one form or another”.

Tidningen har redan gått igenom flera stålbad för att kapa kostnader, men det gick inte att komma från känslan av ”too little too late”.  Och av att förvånansvärt lite av den entreprenörsanda och utvecklingsoptimism som format San Francisco och området däromkring har spillt över på stadens största tidning.

Jennifer Blot som visade oss runt var som allra stoltast när hon berättade om tidningens 91-årige (och fortfarande aktive) vetenskapsreporter, som hade tagit tjänstledigt från tidningen för tjänstgöring i andra världskriget. Olyckligast såg hon ut när hon pratade om en lokal skolklass som hade varit på studiebesök på tidningen veckan innan – inte en enda av ungdomarna läste tidningen, och de hade varit så demonstrativt ointresserade att de haft svårt att hålla sig vakna. Det var svårt att inte se symboliken i tidningens förhållande till det förflutna och till framtiden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s