Tidskrifter från Condé Nast förbereds för iPad

Den stora amerikanska tidningsutgivaren Condé Nast kommer att ta fram iPad-versioner av sina tidskrifter Wired, GQ, Vanity Fair, The New Yorker och Glamour, skriver The New York Times.

Det var i slutet på januari som Apple presenterade sin nya tablet/läsplatta iPad med LCD-skärm och navigering som i en iPhone. Flera internationella medieföretag har visat intresse för att erbjuda innehåll till iPad, bland annat Bonnier. Och nu är alltså Condé Nast på gång. Apple börjar sälja IPad i slutet på mars i år.

Enligt New York Times har Condé Nast valt sina tidskrifter för att få en bra bredd, och för att företaget ska vara väl representerat i magasinsutbudet. Nu ska man under våren och sommaren testa olika prissättningar, typer av annonsering och möjliga vägar att digitalisera magasinen för att sedan sammanfatta försöken i höst. Man behöver ta reda på mer om vilken produkt de kan göra, hur konsumenterna svarar mot den, och vilka distributionssystem som fungerar bäst. Det är förstås också viktigt att hitta en bra lösning för annonseringen.

Enligt New York Times, vill Condé Nast på detta sätt ta en ledarposition i utvecklingen kring iPad. Man känner sig tillräckligt säker på att konsumenterna vill ha en produkt av det här slaget, för att besluta att göra en riktigt stor satsning.

Uppåt för amerikanska medier under 2010 – i Sverige väntas nolltillväxt

Bland annat de olympiska spelen bidrar till att annonsintäktssiffrorna för amerikanska medier nu ser mer positiva ut än på länge. Analytiker i USA har förbättrat prognoserna för 2010 så att den totala annonseringen, inklusive intäkterna från OS-sändningarna, spås bli 3,5 procent jämfört med den tidigare prognosen på minus 0,3 procent. En ökning på 3,5 procent motsvarar 167,6 miljarder dollar.

Även radio, tidskrifter, dagstidningar och internet spås gå bättre i den nya prognosen, även om dagstidningar och magasin fortfarande får minussiffror. Så här ser hela listan ut.

Media                                  Gammal prognos                       Ny prognos

TV totalt (inkl OS)                                4,6%                                                10,1%

Internet (lokalt och nationellt)           5,7%                                                8,9%

Utomhus                                                  0,0%                                                6,0%

Radio                                                        -4,0%                                               2,2%

Tidskrifter                                               -10,0%                                            -3,0%

Dagstidningar                                        -10,0%                                            -5,8%

Gula sidorna                                           -9,0%                                               -4,5%

Totalt annonsering i USA (inkl OS)   -0,3%                                               3,5%

Totalt annonsering i USA (exkl OS)   -1,4%                                               1,8%

Bakom prognosen står Barclays Capital och analytikerna Anthony DiClemente och George Hawkey. Här kan man läsa mer.

Svenska IRM uppskattar att det blir en nolltillväxt för 2010 på den svenska reklammarknaden. IRM skriver att ”annonsintäkterna för de tryckta medierna bedöms fortsätta att minska även om nedgången blir mycket mindre än under 2009. Bland dessa medier är det egentligen enbart reklambilagorna i dagspressen som går mot strömmen och ökar sina intäkter något under 2010.”

Förutom OS, kommer även VM i fotboll, kronprinsessbröllopet och det svenska valet att positivt påverka annonsintäkterna i svenska media, hoppas Fredrik Rogberg, Tidningsutgivarnas analytiker. Han tror att 2010 blir ett bättre år än 2009, som ju var ett riktigt bottenår, men ändå inte nå upp till rekordnivåerna för 2008. När det gäller dagspressen och hela mediemarknaden ser vi redan en vändning uppåt, enligt Fredrik Rogberg.

Vem litar vi på och vad vill vi berätta om?

Två olika – men sammanlänkade – centrala iakttagelser kring hur mediebeteenden utvecklas på nätet är att:
1.    Det ”sociala redaktörskapet” och tips från det egna nätverket blir allt viktigare – expertrecensenter och anonyma redaktörer  som bestämmer vad som är bäst för oss får svårare att hävda sig.
2.    En av de viktigaste drivkrafterna bakom detta är socialt kapital.  Vi tipsar varandra om nya artiklar eller prylar för att det bygger vårt personliga varumärke och vår sociala status.

Men nyligen har det kommit två rapporter som delvis motsäger de här antagandena, eller i alla fall pekar på mottrender.

Den första är en förtroendebarometer från Edelman som visar att vi konsumenter tycks lita mindre på våra vänner och människor som är ”som vi själva”, och i stället vill ty sig till ”riktiga” experter och auktoriteter, exempelvis vd:ar och myndighetspersoner. Julia Skott resonerar kring den här undersökningen på Same Same But Different.

Jag skulle tro att en del i det här handlar om att gränserna mellan privat och icke-privat håller på att suddas ut. Det har växt fram en ”semi-personlig” sfär bland å ena sidan allt fler opersonliga mass-sms och facebook-grattis och å andra sidan allt mer ”personliga” tilltal från företag och myndigheter på twitter och bloggar. I den sörjan är det inte mer än rimligt att vi längtar efter att faktiskt kunna urskilja både de som är våra ”riktiga” vänner och de som är ”riktiga” experter.

Samtidigt ska man  nog också vara försiktig att dra för stora växlar, åtminstone ur ett tidningsperspektiv. Om vi vill ha information om ett företag tycker vi enligt undersökningen fortfarande att konversationer med bekanta ger mer trovärdig information än en dagstidningsartikel – radioinslag ses dock som lite mer trovärdiga. Som mest trovärdiga ses branschanalytiker och affärstidskrifter.

Den andra undersökningen har utförts av University of Pennsylvania och handlar om vad som får New York Times-läsare att tipsa sina bekanta om en viss artikel via mejl. Den undersökningen visar bland annat att käpphästen ”negativt slår positivt” inte nödvändigtvis gäller i social nyhetsvärdering. Tvärtom delas positiva artiklar oftare än negativa. Långa artiklar har också större chans att bli tipsade om än korta. Och artiklarna ska gärna väcka, eller handla om, känslor.

Men den kvalitet som främst triggar till delning av artiklar är att de är ”awe-inspring”, vilket man förklarar som att de handlar om ”stora” ämnen, att de tvingar läsaren att utmana sig själv mentalt reflektera över sin världsåskådning. Ofta handlar de om vetenskap eller konst. Och varför gör man då det? Förklaringen är enligt forskaren inte att läsarna vill imponera på sina vänner. I stället finns ett större bakomliggande syfte som handlar om känslomässig samhörighet.

Så är det då dags att skrota de två ”sanningarna” som texten började med? Svaret är ganska säkert nej. Men jag tycker ändå att de här undersökningarna bidrar till att vidga bilden. Det finns fortfarande en plats för ”experter” utanför den egna vänkretsen och det finns andra drivkrafter än bekräftelsebehov att spela på om man vill skapa ”buzz” kring nyheter på nätet.

Det vore intressant att veta mer om ifall iakttagelserna kring NY Times skulle vara giltiga även för exempelvis en mindre lokaltidning (och vad i så fall ”awe-inspiring” betyder i det sammanhanget). Och om drivkrafterna mellan att dela via exempelvis sociala nätverk ser annorlunda ut jämfört med att dela via mejl.

Hur youthtopisk är svensk dagspress?

 Sveriges Radio P3 – en hel kanal bara för 15-35 åringar. Den mest nedladdade podcasten på ITunes är P3 dokumentär. Vad kommer det sig att det funkar?

Jag har varit ute och besökt tidningshus med anledning av att TU:s verksamhet Tidningen i skolan byter namn till Mediekompass under våren. En av bilderna jag visat när jag har varit ute är denna. En kurva (från JMG) som visar generationsindelning av prenumerationer. 80-talisternas utförskurva (i rött) saknar motstycke i tidigare generationer. Den skickar tydliga signaler.

Trots att tidningshusen väl känner till problemet, så förvånas de ändå av kurvan. Vad är det P3 gör som fungerar och som skulle kunna fungera för tidningarna? (Mats Åkerlund, Sveriges Radios strategichef berättade nyligen på evenemanget ”Spelplanen för framtiden TV” om radio i den digitala världen. De lanserar snart sin nya webb med bättre ljud och navigationstjänster för lyssnaren).

Innehåll med relevans, funktion och rätt förpackning går hem hos unga. MTV Europe genomförde nyligen för första gången en stor undersökning om ungas värderingar, förhoppningar och drömmar ”Youthtopia”. Syftet med kartläggningen är att få varumärken att fråga sig hur de kan hjälpa sin unga målgrupp i deras ambitioner. MTV menar att en framgångsfaktor är att bedöma sig själva sig själva utifrån sin målgrupps värderingar – istället för utifrån sina egna bedömningar. ”Youth on Youth” heter en del av undersökningen. Den handlar om att jämföra medias bild av unga med ungas egen. Den visar att den stereotypa tolkningen av unga som lata, kändisfixerade, promiskuösa rebeller inte överensstämmer med ungas självbild. De ser sig som flitiga, optimistiska och vän- och familjefokuserade.

Läs mer om ungas drömmar, ambitioner och förhoppningar i Youthtopia-undersökningen och återkom gärna med tips på svenska tidningar som hittat youthtopiska modeller.

Böckerna tar täten

Den 10 februari lanserade internetbokhandlarna Bokus (Norstedts) och Adlibris (Bonnier) samtidigt sina nya läsplattor. Från Bokus kan man köpa läsplattorna Cybook Opus och Iriver Story. Och på Adlibris läsplattan Letto.

Enligt förlagen har man nu känt av efterfrågan från kunderna, som har ”ringt och mejlat och undrat över när läsplattorna ska komma.” Det är först när det finns en ordentlig efterfrågan på marknaden som det är möjligt med en lansering. Det tillsammans med ett brett innehåll som kan användas i en teknisk lösning som fungerar. Och nu bedömer alltså förlagen att tiden är inne.

Enligt SvD är inte de nylanserade läsplattorna låsta till sina respektive förlag. Därför ska det inte vara några problem att läsa böcker från båda förlagen på alla tre läsplattorna. Och det är förstås en annan viktig aspekt om läsplattan ska fungera framöver. Man måste kunna ladda ner vilken bok som helst till sin läsplatta. För tänk om man köpte en mobiltelefon med Telia-abonnemang som man  bara kunde ringa till andra Telia-kunder med…

Den här typen av läsplattor är relativt små, lätta och har en svartvit e-pappersskärm utan bakgrundsbelysning som gör läsningen behaglig för ögonen. E-pappersskärmen drar bara batteri när man byter sida, och sägs klara 8000 sidvändningar innan batteriet måste laddas. Läsplattorna är smidiga, lättburna och kan bli vackert läderinbundna om man köper till ett fodral. Sammanfattningsvis är de alltså perfekta att läsa olika typer av böcker på. Böcker är linjära – man börjar läsa från början och läser till slutet. Ingen komplicerad layout är det heller. Man kan ladda uppemot 5000 böcker i varje läsplatta, skärmen är perfekt att läsa utomhus med starkt solsken. Ju mer sol på skärmen, desto bättre syns texten! Dessutom behöver man inte vara uppkopplad på nätet. Man laddar ner sina böcker och sen väntar många timmars avkopplad läsning.

Men den naturliga frågan för oss blir då: hur väl klarar de här läsplattorna ett innehåll från dagstidningarna? Jo visst går det. Men det är absolut inte optimalt för just de här plattorna. De är för små, de är för långsamma i sidvändningar, de är svartvita och de är helt enkelt inte särskilt bra för tidningsinnehåll. Ett flertal medieföretag arbetar med prototyper för dagstidningsinnehåll på läsplattor, och det kommer säkert bra lösningar så småningom. Kanske ska man från tidningshåll rikta in sig på tablets som Apple iPad i stället, med lcd-skärmar och full uppkoppling, eller möjligen vänta på läsplattor med e-papper i färg. Eller som ett tredje alternativ erbjuda innehåll till läsplattor som har både e-ink och lcd-skärmar. Det finns många möjliga lösningar framöver, och en sak en klar: Det är bara till tidningarnas fördel att bokförlagen nu satsar på läsplattor. Någon måste ta täten, och de här läsplattorna är perfekta för böcker!

Hur kan tidningar dra nytta av positioneringstrenden?

Positioneringstjänster som Foursquare och Gowalla har under en tid varit en av de starkast växande sociala trenderna på nätet. Och nu pratas det om att Facebook håller på att ge sig in i leken och lansera en liknande tjänst, vilket knappast lär minska intresset.

Tjänsterna är en typ av sociala nätverkstjänster för mobilen, men bygger på att man i stället för att uppdatera sin statusrad delar med sig om information om var man är. Telefonen berättar var man befinner sig och sätter ut en markering på en karta. Flera av tjänsterna innehåller också spelmoment som bygger exempelvis på att man kan placera ut och hämta virtuella objekt eller tilldelas ”badges” beroende på hur flitig besökare man är på en viss plats. Anders Mildner skriver här utförligt om de olika tjänsterna och drivkrafterna bakom.

För serviceinrättningar som restauranger och kaféer finns en uppenbar kommersiell uppsida med sådana här tjänster. Genom att jag exempelvis berättar för mina vänner att jag ”checkat in” på ett visst kafé blir jag ju också automatiskt en marknadsföringskanal för kaféet. Forsquare har exempelvis börjat samarbeta med kaféer i USA – användare lockas med exempelvis en gratis kaffe med förhoppningen att de därigenom ska dra dit fler av sina vänner.

Så kan då nyhetsmedier på något sätt dra nytta av positioneringstrenden? Ja, förmodligen, på flera sätt. Genom att se till att det redaktionella innehållet finns med i kartmiljön för driva trafik och stärka sitt lokala varumärke. Eller genom att utnyttja tjänsternas sociala kvaliteter för att göra läsarna till ambassadörer för tidningen på samma sätt som kafébesökare kan bli det för ett kafé. Och inte minst givetvis i samarbete med annonsörer för att skapa relevanta mer erbjudanden och större intäkter. På lite håll skissas nu på olika upplägg av det slaget:

• Metro Canada berättade nyligen att man ingått ett samarbete med Foursquare. Samarbetet går ut på att Foursquare-användare som passerar en restaurang automatiskt får en länk till en recension på tidningens sajt. Tidningens läsare kan också checka in vid utlämningsställen och tävla om Metro-badges som sedan kan växlas in mot erbjudanden hos annonsörer.

• Närvaron i positioneringsmiljön skulle ju också kunna vara betydligt mer omfattande än att enbart omfatta krogrecensioner. ReadWriteWeb skriver om tidningars möjlighet att tillföra värde i positioneringstjänsterna genom att gräva djupare i nyhetsarkivet och i kalendariet. Jeremy Littau funderar i liknande banor.

• Sean Banda på eMedia Vitals har formulerat ett förslag till New York Times om hur man kan använda Foursquares modell för att skapa mer lojala läsare. Vi har tidigare resonerat i liknande banor kring att belöna läsare som bidrar med värde. Bandas förslag bygger på att införa ett incheckningssystem men där man ”checkar in” genom att visa exempelvis vilka artiklar man läser och att man har fått hög positiv feedback på en artikelkommentar. Läsarna kan belönas (förutom hypotetiskt med den statusvinst det innebär att läsa NYT) med att exempelvis bjudas in till expertträffar, få badges och virtuell valuta som kan bytas in mot exempelvis prenumerationer.

iPad – ingen räddning, men en viktig pusselbit

Så kom då i förra veckan Apples nya tablet, iPad, efter mycket hype och hysch-hysch. Det har sagts, tänkts och skrivits så mycket om den att vi helt enkelt har släppt den frågan här de senaste dagarna. Medieindustrin hade högt ställda förväntningar, och som så ofta när förväntningar är skyhöga, hördes en hel del negativa och besvikna kommentarer när man till slut fick se den. Medan andra imponeras av iPad.

Utan att göra gemensam sak med vare sig hyllningskör eller avrättningspatrull så kan man konstatera att utan vettigt innehåll är iPaden givetvis värdelös. Och om den bara blir ett nytt fönster för att surfa på befintliga webbsajter finns  inga rimliga utsikter till nya intäkter för medieföretag.

Med det sagt finns det givetvis finns potential i en sådan här produkt. I synnerhet när det handlar om att förmedla en upplevelse till läsarna. Och om man kan få upplevelsen att kännas som ny och mer användarvänlig eller värdefull än de mediekanaler som finns idag bör det i rimlighetens namn också vara möjligt att tjäna pengar på det.

Här har det också höjts kritiska röster kring det faktum att iPaden är låst till Apples distributionssystem vilket både begränsar kontrollen över innehållet och möjligheterna att tjäna pengar. Men förmodligen borde medieföretag snarare fokusera på frågan: Hur ser det optimala dagstidningsformatet för iPad ut? Vilket i sin tur bygger på att förstå kärnan i läsplattans funktion. Vad är det som gör just den här läsplattan unik, till skillnad från en dator eller mobil? Vad är den bra till? I vilka sammanhang kommer konsumenterna att använda den, och inte sin dator eller telefon? Och sen måste innehållet utformas med tanke på vad läsplattan kan göra och vad konsumenterna verkligen gör med läsplattan.

Att hitta svaren på de här frågorna är en gemensam utmaning för hela mediebranschen (och borde rimligen vara intressant även för Apple, varför är det ju lite tråkigt att det inte redan från början fanns något ”iNewspaper” motsvarande iBook-formatet för böcker, det hade åtminstone kunnat vara en start att utgå från). Det finns inga givna svar eftersom plattan inte finns på marknaden ännu. Men en hel del bör man rimligen kunna lära sig utifrån erfarenheter från webben och mobilen, inte minst de senaste årens försök med iPhone-applikationer. Forskning kring hur mobila mediekonsumtion skapar värde för användare (genom att exempelvis låta användaren omfamna eller fly sin fysiska miljö) ger andra ledtrådar. Och experiment som det som Bonnier R&D bedrivermed relativt stor transparens kan ju även andra inspireras av.

Så kan iPad och de läsplattor som lär följa rädda tidningsindustrin? Nej, naturligtvis inte. Men det är en ny och spännande distributionskanal för medieinnehåll. Och för medieföretagen handlar det om att erbjuda innehåll till alla typer av befintliga mediekanaler, och på något sätt integrera de olika kanalerna på ett meningsfullt sätt. Samtidigt är det viktigt att inte stirra sig blind på en enskild läsplatta eller en tablet som iPad, utan komma ihåg att de är en del i en längre utvecklingstrend kring digitala medier och nya mediekanaler. Och iPad är definitivt en viktig pusselbit i den utvecklingen.

Nieman Journalism Lab har i sin veckosammanfattning med en översiktlig genomgång av internationella reaktioner på iPaden ur ett medieföretagsperspektiv. Same Same But Different har i sin veckogenomgång samlat röster från främst svenska bedömare.

Vad är hett bland unga?

Gör ett besök i en Acnebutik. Det är ett av de hetaste varumärkena bland unga just nu. Hitta minst tre saker i butiken som er tidning kan lära sig något av.

Acne jeans, Nike, Coca Cola, tele2, Extra och iPhone. Imorse höll Tomorrow Story, som arbetar med målgruppsanalyser, en dragning av deras senaste undersökning om vilka varumärken som är hetast bland unga just. Undersökningen har 4000 respondenter bland unga födda mellan 1980 och 1994. De varumärken man tittat på har egentligen ingen koppling till tidningsbranschen, men resultatet är ändå intressant för vår bransch därför att:

• Man har tittat på vad som är gemensamt för varumärken som är starka hos den unga målgruppen
• Man har tittat både på premiedrivande faktorer och volymdrivande faktorer
• Man har tittat på vad som styr upplevelsen av såväl coolhet, kvalité, status och relevans
• Syftet med att titta på ungas varumärkespreferenser är att få en bild av hur referensramar, värderingar och beteenden förändras.

Så vad är gemensamt för de hetaste varumärkena bland unga? Vad är det som styr ungas köpvilja, lojalitet och attraktionskraft? Finn ett fel: Gissa vilken av dessa fem parametrar som är MINST viktig för att unga ska föredra och lägga pengar på ett varumärke. En ska bort. Är det:

1. Ett varumärkes förmåga att ha hög kvalité
2. Ett varumärkes förmåga att ge status
3. Ett varumärkes förmåga att vara betydelsefull
4. Ett varumärkes förmåga att vara ungdomliga
5. Ett varumärkes förmåga att göra bra reklam

Rätt svar: nummer fyra

I tidningarnas jakt efter att bli relevanta för nästa generations läsare har man gjort försök med ungsidor, haft unga praktikanter på redaktionerna för att bli ungdomligare och testat att lägga alla bilder på snedden för att få ”ett ungdomligare och poppigare” intryck. Men enligt den målgruppsanalys som Tomorrow Story gjort är ”att bli ungdomlig” inte rätt väg att gå. Att ett varumärke uppfattas som ungdomligt hamnar nästan längst ner på listan över vad som styr köpvilja, lojalitet och attraktionskraft. Högst upp hamnar däremot varumärken som ger status, innebär låg risk (man blir alltid nöjd med varan), är kvalitativt och har förmågan att vara betydelsefull – relevant.

Alltså skulle journalistisk kvalité gå före journalistisk ungdomlighet – om en 87:a själv får välja. Eller för att beskriva det med andra varumärken. Unga föredrar Brämhults juice före MER.

Det som är kännetecknande 2010 för tjejer och killar mellan 1980 och 1994 är: ATT DET ÄR VÄLDIGT VIKTIGT ATT UPPFATTAS SOM UNIK. Och majoritetens har också självbilden att de är unika. 53 % svarar att de har en egen stil. Så en fråga för tidningsledningar att brainstorma kring är: hur kan vi utveckla vår produkt så att en ung person, som vill känna sig unik, får ökad status och lyckas göra ett gott intryck på andra?

Nike, en av de som fick ta emot pris imorse,  korades också som reklamchampions. De är helt enkelt fruktansvärt bra på att göra reklam som unga gillar. De har massreklam i botten och kommunicerar ovanpå detta med kvalitativa filmsnuttar på youtube och i andra sociala medier.

Hur viktigt är det att göra reklam för tidnings- och medieprodukter? Svaret enligt Tomorrow Story: jätteviktigt. En avgörande faktor bakom ungas varumärkesval är hur reklamen är utformad. Minns du denna reklam? Än idag ihågkommen och uppskattad. Kanske dags att damma av konceptet och få iväg det i flera kanaler? Hett!

Historia och framtid

Ibland kan 5 mil vara väldigt långt.

Tidigare i veckan var vi i Mountain View och hälsade på Google. De flesta är vid det här laget bekanta med historien om hur företaget har växt från ett universitetsprojekt till en av världens absoluta supermakter. Några stenkast därifrån ligger företag som Facebook och Yahoo med liknande historier.

Igår träffade vi San Francisco Chronicle, och det gick inte att komma ifrån känslan av att betrakta en precis motsatt resa. Om företagen kring Mountain View, Palo Alto och Cupertino utgör loket i utvecklingen av ett nytt kommunikations- och medielandskap så är San Franscisco Chronicle en bagagevagn som kämpar långt där bakom för att över huvud taget hålla sig på spåret.

Chefredaktör Ward Bushee gjorde sitt bästa för att beskriva vad han ser som en framtid för San Francisco Chronicle. Han menade att man nu ”börjat hitta en affärsmodell”, och pekade på några olika strategier för att möta nedgången:

• Göra söndagstidningen till en tydligare premiumprodukt till ett högre pris. På relativt kort tid har man höjt priset på söndagstidningen från en till tre dollar (vardagstidningen ligger kvar på en dollar). Bushee menade att San Francisco i det avseendet har det bättre förspänt än andra regioner på grund av den höga utbildningsnivån bland publiken.
• Tydligare differentiera webb och papper för att motivera det högre priset. Sedan ett par veckor tillbaka lägger man veckans ”bästa” artiklar i söndagstidningen och markerar tydligt att det är ”paper only”. Först ett par dagar senare läggs de ut på nätet.
• Bygga ett starkare varumärke på sektioner som ex restaurangrecensioner på nätet för att bli attraktivare för annonsörer. SFGate.com har under bland andra svenska Annika Granholm Törnqvists ledning formligen exploderat när det gäller besökssiffror, men ”traffic in itself is useless” som Bushee uttryckte det
• Och, ja, börja ta betalt på nätet också, ”in one form or another”.

Tidningen har redan gått igenom flera stålbad för att kapa kostnader, men det gick inte att komma från känslan av ”too little too late”.  Och av att förvånansvärt lite av den entreprenörsanda och utvecklingsoptimism som format San Francisco och området däromkring har spillt över på stadens största tidning.

Jennifer Blot som visade oss runt var som allra stoltast när hon berättade om tidningens 91-årige (och fortfarande aktive) vetenskapsreporter, som hade tagit tjänstledigt från tidningen för tjänstgöring i andra världskriget. Olyckligast såg hon ut när hon pratade om en lokal skolklass som hade varit på studiebesök på tidningen veckan innan – inte en enda av ungdomarna läste tidningen, och de hade varit så demonstrativt ointresserade att de haft svårt att hålla sig vakna. Det var svårt att inte se symboliken i tidningens förhållande till det förflutna och till framtiden.

QUE?

Igår möten med Barbro Osher, svensk generalkonsul, David Nordfors vid Stanford och Plastic Logic som visade upp sin nya e-läsare QUE (lanseras i april)

Det bestående intrycket från demonstrationen av QUE är att den knappast kommer att göra några stora avtryck på hur vi konsumerar medier i framtiden. Upplevelsen kan beskrivas med orden fult och långsamt, känslan var att åka 10 eller 15 år tillbaka i tiden. Dessutom blir plattan relativt dyr (6-700 dollar). Anna skriver mer om detta här.

Innehållet till QUE ska säljas via en helt låst butik som Plastic Logic driver i samarbete med Barnes & Nobles, och där en prenumeration på exempelvis USA Today kostar 14 dollar i månaden. Just nu sitter man därför och kontaktar tidningar enskilt för att få in mer innehåll. (Dock enbart i USA, eftersom plattan åtminstone under 2010 bara kommer att säljas här.) Hur intäktsdelningen ser ut fick vi inte veta mer än att det sades att den varierar. Det har ryktats att den ska vara mer förmånlig än för Amazon, men på en direkt fråga fick vi svaret att Plastic Logic inte ser just intäktsdelningen som någon viktig konkurrensfördel gentemot Amazon.

I mina ögon skulle det räcka med att Apple på torsdag presenterar en iPhone med större skärm för att QUE ska kännas helt onödig. Och den produkt Apple håller på att ta fram (oavsett hur mycket som offentliggörs på torsdag) kommer med största sannolikhet att vara mer än så.