Ett steg mot ”riktiga” intäkter för dagstidningar i iPhone?

Förra veckan lanserade Washington Post en ny iPhone-applikation. Applikationen i sig är inte enormt banbrytande när det gäller innehåll eller utformning, och den har inte heller rönt lika stor uppmärksamhet som exempelvis Guardians iPhone-app som numer är uppe i över 100 000 nedladdningar.

Men en sak som är intressant med Washington Post är att det mig veterligen är den första större dagstidning som tar betalt för en applikation i prenumerationsform. Alltså ett steg vidare från de engångsbetalningar som innebär att även de mest nedladdade dagstidnings-apparna hittills har gett mer eller mindre försumbara intäkter. Nu är ju inte Washington Posts prenumerationskostnad sådan att det lär skapa några enorma intäkter –  2 dollar per år. Men det är ändå ett senkommet första prov av en mer långsiktigt hållbar finansieringsmodell. Jag är också extra intresserad av sådana här nyheter eftersom vi för närvarande håller på att ta fram en applikation för Medievärlden där koden ska kunna återanvändas av andra tidningar som vill prova.

Det ska sägas att prenumerationsmodellen idag inte är en ”ren” prenumeration eftersom det inte är möjligt med iPhone OS idag, utan den innebär i praktiken att användare erbjuds att  köpa appen igen när tiden har gått ut. En ”riktig” prenumerationsmodell lär dock bli möjlig så småningom, jag pratade faktiskt med Susan Prescott på Apple om bland annat det för en tid sedan, och det lät som att det var relativt nära förestående.

Dock tror jag att det är ett tveksamt val av Washington Post att betalt för applikationen redan i grundutförandet. Det skapar en tröskel för nedladdningar som antagligen skrämmer bort en del användare som i ett senare skede hade kunnat betala för premiuminnehåll inuti appen. En modell som Washington Post själva säger sig vara lockade av, för övrigt.

Jag tror att det finns större potential i en gratis grundapplikation med premiuminnehåll som kan köpas till antingen styckvis, men kanske ännu hellre på prenumerationsbasis. Utan att säga för mycket så kommer möjligheten att ta betalt på det sättet att finnas i den lösning som vi tar fram. ETA på applikationen är under april månad, så det finns fortfarande möjlighet att vara med i processen för de medlemsföretag som är intresserade.

Den nya multikonsumenten

 

Pew institutes senaste rapport ”Understanding the participatory news consumer” visar att en överväldigande majoritet (92 %) av alla amerikaner använder flera (4-6) plattformar för att ta till sig nyheter. Tiden då nyhetskonsumenten var lojal mot en nyhetskälla är över. TV, internet, lokaltidningar, rikstidningar, radio och mobilen. Allt fler använder flera plattformer för sitt nyhetsintag och för konsumenten existerar inte den ena plattformen på bekostnad av en annan. De vill ha ett multiverktyg för nyhetsintag. Pewrapportens tre huvudslutsatser är att amerikaner vill ha sina nyheter:

  • Mobila (33 % av alla mobilägare läser nu nyheter i mobilen)
  • Personifierade (28 % av alla internetanvändare skräddarsyr hemsidor)
  • Delaktiga (37 % av alla internetanvändare har bidragit till en nyhet eller delat den)

Dela istället för bidra: De nya medieplattformarna gör nyheter till ett socialt experiment. 8 av 10 onlinekonsumenter delar länkar till nyheter med andra via email, diskussionsforum, Twitter och chattar. Läsarmedverkan i USA idag handlar snarare om att dela än att själva bidra med innehåll. Inte minst i det yngre åldersegmentet, 18-29 år, anses det viktigt att kunna följa en nyhetskälla i sociala nätverk, som Facebook.

Nyheter för det sociala livets skull: Drivkraften bakom att hålla sig uppdaterad i nyhetsflödet är social. 72 % säger att de läser/tittar på nyheter på grund av att de vill kunna prata med andra om vad som händer i världen. Att ta del av nyheter är obligatoriskt i ett socialt liv.

The “Daily Me” tar form: Nyheter ska vara personifierade. 40 % säger att det är viktigt för dem att en nyhetssajt erbjuder möjligheten att skräddarsy innehållet efter individuella intressen. Allt fler tycker också att det är viktigt att bli erbjuden möjligheten att få nyhetsflashar i mobilen och skräddarsydda nyhetsflöden till mailen. Men det handlar inte bara om själva filtreringen av nyheter. 36 % av internetanvändarna säger att det är viktigt att en nyhetssajt erbjuder kartor, frågesporter, grafik och listor som man kan manipulera och mixa med själv.

Den moderna nyhetskonsumenten gillar papperstidningen mer än andra: De som läser nyheter i mobilen läser i 50 % högre utsträckning även riksnyheter i pappersform, jämfört med andra.

Även i Sverige ser vi samma tendenser. Konsumenten använder alltfler plattformar för sitt nyhetsintag. Alltså inte bara nya plattformar, utan fler. Och den ena plattformen behöver inte existera på bekostnad av någon annan.

En fråga jag ofta får är om olika plattformar utgjuter olika förtroendegrad. Dagens unga konsumerar medier i flera kanaler: papper, digitalt och mobilt. Därför vill TU vill undersöka om olika mediekanaler har olika trovärdighet. Nyligen gav vi detta som förslag till uppsatsprojekt till studenter inom medie- och kommunikationsvetenskap vid Göteborgs universitet. Förhoppningsvis kommer vi kunna få svar på frågorna: Har valet av plattform någon påverkan på trovärdighet och förtroende? Och har unga i sådana fall större förtroende för digitala/mobila nyhetsmedier än de i pappersform – eller tvärtom? Tycker också att det är av intresse att titta närmare på vilken status olika medier har, för att se hur förtroende och status eventuellt hänger samman.

 

Hur mycket kan man ta betalt för innehåll till iPad?

Enormt många experttyckare har sedan lanseringen av iPad analyserat vad den kommer att innebära för möjligheterna att ta betalt för medieinnehåll. Men när den frågan är löst kommer det ju också att handla om hur och hur mycket som kan vara rimligt att ta betalt. Joakim Jardenberg har tidigare räknat utifrån svenska tidningars iPhone-appar och visat att de intäkter de genererar är i princip försumbara i ett större sammanhang. Även om man vidgar perspektivet och tittar på Guardians iphone-app som ofta lyfts fram som ett internationellt föregångsexempel bör Guardians intäkt för 100 000 nedladdningar hittills stanna på någonstans kring 2 miljoner kronor.

Så kommer det att gå att ta mer betalt för innehåll till iPad än till iPhone? Några av de tidiga analyserna efter att nyheten om iPad kommunicerades talade om att man räknade med att applikationer för iPad i genomsnitt skulle kosta ungefär dubbelt så mycket som för iPhone (omkring fyra dollar jämfört med knappt två). Knappast tillräckligt för att skapa några jätteintäkter för mediehusen alltså.

Mediehusen runtom i världen behöver alltså hitta andra modeller än de som gäller för iPhone om iPad ska ge några större intäkter direkt från konsumenter. Än så länge har inte mycket sagts offentligt om vilka strategier man tittar på runtom, men något har ändå sipprat ut:

Hulu som är en gratistjänst till datorn uppges räkna med att ta betalt i prenumerationsform för innehåll till iPad.

AP och NY Times planerar att sälja nyheter till iPad direkt via en prenumerationsmodell. På NY Times har det enligt uppgift förts livliga debatter om vad prenumerationen ska kosta. Från ett håll har inställningen varit att man bör ta upp till smått fantastiska 30 dollar i månaden för en prenumeration, för att inte kannibalisera på papperstidningsprenumerationen. I mina öron ett ganska bakvänt resonemang, om man ska satsa på att finnas i iPad måste man väl satsa på en modell som fungerar för just den kanalen, inte på att göra erbjudandet tillräckligt oattraktivt för att rädda andra kanaler. (Tydligen ska lanseringen av Times Reader ha föregåtts av en liknande debatt, där det planerade priset var 6 dollar, men ”tvingades” upp till 15.)

The Guardian sa tidigt att man såg stora möjligheter till intäkter via iPad. Jag har dock inte sett något om hur och vad man tänker sig att ta betalt. För iPhone har Guardian som sagt satsat på en engångsbetald applikation som vid det här laget nått över 100 000 nedladdningar. Rimligen satsar man där på att i stället för att skapa intäkter via prenumeration addera nya tjänster i applikationen som kan köpas via in-app-purchase.

Apple själva har inte sagt så mycket alls, men det antas fortfarande från flera håll att man kommer att utveckla en iMedia eller iNews för försäljning av nyheter och annat medieinnehåll via flat fee och/eller mikrobetalningar. Vad gäller intäktsdelningen 70/30 som gäller för försäljning av innehåll via appstore har man heller inte gett några signaler på att det kan ändras eller förhandlas. Å andra sidan tycks det inte heller som att Apple själva tjänar några stora pengar på intäktsdelningen.

Tidskrifter från Condé Nast förbereds för iPad

Den stora amerikanska tidningsutgivaren Condé Nast kommer att ta fram iPad-versioner av sina tidskrifter Wired, GQ, Vanity Fair, The New Yorker och Glamour, skriver The New York Times.

Det var i slutet på januari som Apple presenterade sin nya tablet/läsplatta iPad med LCD-skärm och navigering som i en iPhone. Flera internationella medieföretag har visat intresse för att erbjuda innehåll till iPad, bland annat Bonnier. Och nu är alltså Condé Nast på gång. Apple börjar sälja IPad i slutet på mars i år.

Enligt New York Times har Condé Nast valt sina tidskrifter för att få en bra bredd, och för att företaget ska vara väl representerat i magasinsutbudet. Nu ska man under våren och sommaren testa olika prissättningar, typer av annonsering och möjliga vägar att digitalisera magasinen för att sedan sammanfatta försöken i höst. Man behöver ta reda på mer om vilken produkt de kan göra, hur konsumenterna svarar mot den, och vilka distributionssystem som fungerar bäst. Det är förstås också viktigt att hitta en bra lösning för annonseringen.

Enligt New York Times, vill Condé Nast på detta sätt ta en ledarposition i utvecklingen kring iPad. Man känner sig tillräckligt säker på att konsumenterna vill ha en produkt av det här slaget, för att besluta att göra en riktigt stor satsning.

Uppåt för amerikanska medier under 2010 – i Sverige väntas nolltillväxt

Bland annat de olympiska spelen bidrar till att annonsintäktssiffrorna för amerikanska medier nu ser mer positiva ut än på länge. Analytiker i USA har förbättrat prognoserna för 2010 så att den totala annonseringen, inklusive intäkterna från OS-sändningarna, spås bli 3,5 procent jämfört med den tidigare prognosen på minus 0,3 procent. En ökning på 3,5 procent motsvarar 167,6 miljarder dollar.

Även radio, tidskrifter, dagstidningar och internet spås gå bättre i den nya prognosen, även om dagstidningar och magasin fortfarande får minussiffror. Så här ser hela listan ut.

Media                                  Gammal prognos                       Ny prognos

TV totalt (inkl OS)                                4,6%                                                10,1%

Internet (lokalt och nationellt)           5,7%                                                8,9%

Utomhus                                                  0,0%                                                6,0%

Radio                                                        -4,0%                                               2,2%

Tidskrifter                                               -10,0%                                            -3,0%

Dagstidningar                                        -10,0%                                            -5,8%

Gula sidorna                                           -9,0%                                               -4,5%

Totalt annonsering i USA (inkl OS)   -0,3%                                               3,5%

Totalt annonsering i USA (exkl OS)   -1,4%                                               1,8%

Bakom prognosen står Barclays Capital och analytikerna Anthony DiClemente och George Hawkey. Här kan man läsa mer.

Svenska IRM uppskattar att det blir en nolltillväxt för 2010 på den svenska reklammarknaden. IRM skriver att ”annonsintäkterna för de tryckta medierna bedöms fortsätta att minska även om nedgången blir mycket mindre än under 2009. Bland dessa medier är det egentligen enbart reklambilagorna i dagspressen som går mot strömmen och ökar sina intäkter något under 2010.”

Förutom OS, kommer även VM i fotboll, kronprinsessbröllopet och det svenska valet att positivt påverka annonsintäkterna i svenska media, hoppas Fredrik Rogberg, Tidningsutgivarnas analytiker. Han tror att 2010 blir ett bättre år än 2009, som ju var ett riktigt bottenår, men ändå inte nå upp till rekordnivåerna för 2008. När det gäller dagspressen och hela mediemarknaden ser vi redan en vändning uppåt, enligt Fredrik Rogberg.

Vem litar vi på och vad vill vi berätta om?

Två olika – men sammanlänkade – centrala iakttagelser kring hur mediebeteenden utvecklas på nätet är att:
1.    Det ”sociala redaktörskapet” och tips från det egna nätverket blir allt viktigare – expertrecensenter och anonyma redaktörer  som bestämmer vad som är bäst för oss får svårare att hävda sig.
2.    En av de viktigaste drivkrafterna bakom detta är socialt kapital.  Vi tipsar varandra om nya artiklar eller prylar för att det bygger vårt personliga varumärke och vår sociala status.

Men nyligen har det kommit två rapporter som delvis motsäger de här antagandena, eller i alla fall pekar på mottrender.

Den första är en förtroendebarometer från Edelman som visar att vi konsumenter tycks lita mindre på våra vänner och människor som är ”som vi själva”, och i stället vill ty sig till ”riktiga” experter och auktoriteter, exempelvis vd:ar och myndighetspersoner. Julia Skott resonerar kring den här undersökningen på Same Same But Different.

Jag skulle tro att en del i det här handlar om att gränserna mellan privat och icke-privat håller på att suddas ut. Det har växt fram en ”semi-personlig” sfär bland å ena sidan allt fler opersonliga mass-sms och facebook-grattis och å andra sidan allt mer ”personliga” tilltal från företag och myndigheter på twitter och bloggar. I den sörjan är det inte mer än rimligt att vi längtar efter att faktiskt kunna urskilja både de som är våra ”riktiga” vänner och de som är ”riktiga” experter.

Samtidigt ska man  nog också vara försiktig att dra för stora växlar, åtminstone ur ett tidningsperspektiv. Om vi vill ha information om ett företag tycker vi enligt undersökningen fortfarande att konversationer med bekanta ger mer trovärdig information än en dagstidningsartikel – radioinslag ses dock som lite mer trovärdiga. Som mest trovärdiga ses branschanalytiker och affärstidskrifter.

Den andra undersökningen har utförts av University of Pennsylvania och handlar om vad som får New York Times-läsare att tipsa sina bekanta om en viss artikel via mejl. Den undersökningen visar bland annat att käpphästen ”negativt slår positivt” inte nödvändigtvis gäller i social nyhetsvärdering. Tvärtom delas positiva artiklar oftare än negativa. Långa artiklar har också större chans att bli tipsade om än korta. Och artiklarna ska gärna väcka, eller handla om, känslor.

Men den kvalitet som främst triggar till delning av artiklar är att de är ”awe-inspring”, vilket man förklarar som att de handlar om ”stora” ämnen, att de tvingar läsaren att utmana sig själv mentalt reflektera över sin världsåskådning. Ofta handlar de om vetenskap eller konst. Och varför gör man då det? Förklaringen är enligt forskaren inte att läsarna vill imponera på sina vänner. I stället finns ett större bakomliggande syfte som handlar om känslomässig samhörighet.

Så är det då dags att skrota de två ”sanningarna” som texten började med? Svaret är ganska säkert nej. Men jag tycker ändå att de här undersökningarna bidrar till att vidga bilden. Det finns fortfarande en plats för ”experter” utanför den egna vänkretsen och det finns andra drivkrafter än bekräftelsebehov att spela på om man vill skapa ”buzz” kring nyheter på nätet.

Det vore intressant att veta mer om ifall iakttagelserna kring NY Times skulle vara giltiga även för exempelvis en mindre lokaltidning (och vad i så fall ”awe-inspiring” betyder i det sammanhanget). Och om drivkrafterna mellan att dela via exempelvis sociala nätverk ser annorlunda ut jämfört med att dela via mejl.

Hur youthtopisk är svensk dagspress?

 Sveriges Radio P3 – en hel kanal bara för 15-35 åringar. Den mest nedladdade podcasten på ITunes är P3 dokumentär. Vad kommer det sig att det funkar?

Jag har varit ute och besökt tidningshus med anledning av att TU:s verksamhet Tidningen i skolan byter namn till Mediekompass under våren. En av bilderna jag visat när jag har varit ute är denna. En kurva (från JMG) som visar generationsindelning av prenumerationer. 80-talisternas utförskurva (i rött) saknar motstycke i tidigare generationer. Den skickar tydliga signaler.

Trots att tidningshusen väl känner till problemet, så förvånas de ändå av kurvan. Vad är det P3 gör som fungerar och som skulle kunna fungera för tidningarna? (Mats Åkerlund, Sveriges Radios strategichef berättade nyligen på evenemanget ”Spelplanen för framtiden TV” om radio i den digitala världen. De lanserar snart sin nya webb med bättre ljud och navigationstjänster för lyssnaren).

Innehåll med relevans, funktion och rätt förpackning går hem hos unga. MTV Europe genomförde nyligen för första gången en stor undersökning om ungas värderingar, förhoppningar och drömmar ”Youthtopia”. Syftet med kartläggningen är att få varumärken att fråga sig hur de kan hjälpa sin unga målgrupp i deras ambitioner. MTV menar att en framgångsfaktor är att bedöma sig själva sig själva utifrån sin målgrupps värderingar – istället för utifrån sina egna bedömningar. ”Youth on Youth” heter en del av undersökningen. Den handlar om att jämföra medias bild av unga med ungas egen. Den visar att den stereotypa tolkningen av unga som lata, kändisfixerade, promiskuösa rebeller inte överensstämmer med ungas självbild. De ser sig som flitiga, optimistiska och vän- och familjefokuserade.

Läs mer om ungas drömmar, ambitioner och förhoppningar i Youthtopia-undersökningen och återkom gärna med tips på svenska tidningar som hittat youthtopiska modeller.